Så var det då dags att fotografera "naket"

"I dag ska vi fotografera naket" säger vår fotolärare John Chang McCurdy. Året är 1971 och jag gör min värnplikt vid S1 i Uppsala. Jag har beviljats bidrag från personaldetaljen för att gå en fotokurs på Kursverksamheten. Vi är ett gäng grabbar och endast några tjejer som går kursen. Vi har tidigare uppmanats att gå ut på stan och fotografera människor. Jag har fotograferat Sylvia Vrethammar som hade en show på Parksnäckan. Hennes första utanför Stockholm. Bilderna blev långt senare till en bok som hon blev väldigt glad över att få. Men nu gäller det alltså "naket". 

Två tjejer ställer upp som nakenmodeller. Ingen verkar ha tidigare erfarenhet, varken bland modellerna eller oss kursdeltagare. Jag känner mig ganska så obekväm. Jag har endast en 85:a till min Spotmatic så det känns lite trångt i det inte alltför stora rummet. Rummet är spartanskt inrett med endast en matta på golvet. Belysningen ställer John in och så är det bara att sätta i gång. Vi får en del tips och råd men det går trögt. 

Jag koncentrerar mig på att få till några hyfsade porträtt. Inte lätt för vi är hela tiden i vägen för varandra...

Många år senare sitter jag och dricker kaffe på Inst för lärarutbildning, min arbetsplats 1991-2003, med några arbetskamrater. Vi kommer in på fotografering och då frågar Kenneth: "Kommer du i håg Gabriella?" "Nej", svarar jag. "Den nakna tjejen på fotokursen vi gick 1971", svarar Kenneth. Jag försöker erinra mig den kursen och får hjälp av Kenneth att minnas. "Jaså, var du också med på den kursen", frågar jag? Han nickar instämmande och fortsätter att berätta om den här dagen då vi fotograferade naket.

Själv har jag glömt bort nästan allt. Tyckte det mesta var pinsamt och jag tyckte synd om modellerna.

Ser i min negativpärm att jag använt Tri-x (ISO 400) och D-76.

Jag minns att jag gillade Sam Haskins bilder vid den här tiden, men trots den här kursen blev det inget mer naketfoto för min del.

På återseende

Torbjörn

Pojken och hans nya kamera

Åttaåringen testar den nya kameran. En landskapsbild ser det ut att bli. En minnesbild från första sommarlovet.

Somrarna tar ju nästan aldrig slut när man är åtta år och hela livet ligger framför en.

Härliga framtidsutsikter.

Plus-X och Rodinal.

På återseende

Torbjörn

PS Jag glömde skärpa fotot efter skanningen.

Vårt dagliga bröd

Min hustru Eva tyckte om att baka matbröd. Det var ofta grovt bröd som bakades som bl a innehöll skrädesmjöl, råg förstås och lite vetemjöl för jäsningen. Ibland ingick också filmjölk i degspadet och jag tror också öl. Gott och saftigt blev det och brödet frystes in direkt sedan det svalnat. Till skillnad från fabriksbakat innehåller ju inte hembakt bröd konserveringsmedel vilket gör att det möglar lätt om det får ligga framme. Man tar fram ett bröd ur frysen och tinar upp det i mikron när man ska använda det. Så gör jag än i dag, även med köpebröd. 

Hembakat matbröd är vackra att se på, och bildmässiga. Hantverket syns mycket tydligt och smaken så ljuvlig. Dessutom fylls köket med härliga dofter som gör att man bara måste få provsmaka innan brödet ens har svalnat.

Gammal bild från 1981. Tri-x och Rodinal.

Eva gick bort 1997.

På återseende

Torbjörn

Aktörer en dag på gatuscenen.

Fotograferar fortfarande med film men inte så ofta som förut. För mig handlar det inte om analogt vs digitalt utan analogt & digitalt. Båda teknikerna har sina förtjänster och nackdelar. Låt oss stanna därvid. Är less på att läsa inlägg om den ena teknikens överlägsenhet över den andra. Ny teknik fortsätter att komma oupphörligen och man väljer naturligtvis själv vad man vill hoppa på. Men den tekniska utvecklingen går inte att stoppa oavsett vad vi tycker om den.

Jag tar gärna till mig det nya om det passar mig och mitt fotograferande – och min plånbok. Men nu handlar det om analoga bilder.

Man kan se de här bilderna som dagboksanteckningar. Den här dagen gjorde jag dessa observationer. De inträffade alla under en och samma dag. En dag i augusti 2010. 

En annan dag hade det varit en annan föreställning på gatans scen.

På återseende

Torbjörn

Den stolta skatan

Skatan visar stolt upp sitt egenhändigt byggda bo. Jag nickar gillande från mitt köksfönster. De har verkligen legat i skatparet. Trots både snöfall och spöregn. De har kommit till jobbet varje dag och det har gått åt massor med pinnar och kvistar. En kråka terroriserar skatorna då och då. Häromdagen dök den t o m in i boet men blev till slut bortjagad. Hoppas häckningen lyckas så att vi får se nyfikna skatungar vad det lider.

Det händer mycket nu i naturen. En del kan vi skåda från vårt köksfönster. Det är inte så tokigt.

Miljövänlig fotografering. Inga avgaser har producerats.

På återseende

Torbjörn